Vi är vana att prestera, göra bra ifrån oss på jobbet, som klassförälder, laga nyttig mat, träna så vi blir friskare och starkare, träffa många vänner, lära oss nya saker, osv. Jag är säker på att ni kan fylla på listan ordentligt. Men att vara kreativ behöver inte vara att prestera. Att skapa något utan en tanke på att det ska bli något låter ju befriande, eller hur? Att låta lusten och glädjen visa vägen. Ställa sig frågor som ”vad vill fram i mig nu”, ”vad behöver jag göra mig av med”, ”vad vill jag få sagt” kan hjälpa. Men ibland är det svårt att komma förbi vår trogna vana att prestera. Tankar som ”vad ska det bli”, ”hur ska andra uppfatta detta”, ”vad är meningen med detta” blandar sig in i allt vi gör.
I helgen var jag på en målardag. Vi skulle måla från själen. Vad vill själen uttrycka? Jag hade så svårt att släppa på prestation och tankar. Jag upplevde mycket frustration som jag liksom inte kom förbi. Det var inte roligt. Jag är ju inte ens bra på att måla eller van för den delen. Men det va ju inte ens syftet, så varför fastna i det? Mitt intellekt kunde inte ta mig ur situationen. Jag målade vidare trots motståndet med Margots (den underbara själskonstnären) varsamma guidning. Och trots att det aldrig blev jättekul och jag inte upplevde så mycket flow så utmanade jag min inre presterare på ett sätt mitt intellekt aldrig kunnat göra. Genom att fortsätta måla utan att det blir något så kom jag förbi den där presteraren. Över puckeln genom att bara fortsätta. Efter denna dag var jag helt slut, som efter jag jobbat med något riktigt intensivt. Och det hade jag också även om jag inte förstod det.
Efter vi målat tolkade Margot våra bilder, jag hade hunnit få ihop fyra stycken. Det hon fick fram ur bilderna var häpnadsväckande. De fula, konstiga, obegripliga bilderna av konstiga träd, otydliga knytt, fula fjärilar (eller va det en snigel?), sköldpadda, fågel, något rörigt nystan, och mer därtill sa så mycket om var jag är just nu och vart jag är påväg. Det blev betydelsefullt och viktigt för mig. En av bilderna har jag till och med satt upp i mitt arbetsrum nu för att påminna mig om mina lärdomar. Och jag har verkligen lärt mig att rent praktiskt utmana våra låsningar kan göra underverk istället för att resonera kring de.
Vill du läsa mer om Margot och hennes konstnärliga och mediala arbete gör du det här.
Och ja, i vanlig presteraranda visar jag här enda bilden som jag är hyfsat nöjd med. Men jag ber om att inte få några bedömningar om bilden, varken positiva eller negativa <3 Tack <3
Varma hälsningar
Maja Öberg
Diplomerad mindfulnessinstruktör och författare som brinner för att hjälpa barn och vuxna till mer balans.