Några omkring mig drabbas av utmattningssyndrom, ännu fler pratar om för hög stressnivå men förvirring eller oförmåga att förändra situationen. Det berör mig givetvis med tanke på min egen historik, så detta kommer bli ett långt inlägg. Men, häng med!
Många arbetsgivare vill jobba med psykosocial arbetsmiljö, om inte annat för att lagen säger det. De frågar de anställda hur de mår, om de är stressade osv. En som är nära utmattning kan nog svara: ”Ja det är stressigt ibland, men jag klarar av att hantera det”, ”Jag prioriterar och betar av, det är okej”, eller till och med ”Nej, jag är inte stressad”. En som är nära utmattning förstår inte hur nära hen är. En som är nära utmattning minns inte hur det känns att inte vara stressad. En som är nära utmattning kommer inte på väldigt lång tid få uppleva känslan av lugn på insidan. Så ett svar på frågan av en som är nära utmattning om hen är stressad, säger ingenting.
När jag var yngre rökte jag några år. Känslan av att komma ifrån och ta en cigg ingav ett lugn. Jag trodde cigaretterna lugnade mig. Jag läste sedan någonstans att en rökare aldrig känner sig lugnare än en icke-rökare. Cigaretterna gjorde mig konstant mer stressad även om det sjönk en liten stund precis när jag rökte.
Tänker att det kan vara så med långvarig stress också, att man vänjer sig vid det sakta men säkert och till slut vet man inte hur det känns att inte vara stressad.
Omkring mig drabbas som sagt några av utmattning och man läser om det ständigt i media. Att det fortfarande ökar. Det är idag en jättevanlig orsak till sjukskrivning. Det normaliseras nästan. Om man inte själv varit drabbad eller nära en som varit drabbad som vet man inte att det är en livskris. En stor jävla livskris. Som faktiskt många aldrig blir av med. Att företag inte tar allvarligare på detta gör mig arg. Jag blir frustrerad. Det finns företag som gör mycket på området, både förebyggande, uppfångande och rehabiliterande. Det finns erfarenhet, forskning och kunskap att ta till. Men det görs inte. Trots att företagen skulle tjäna pengar på det. För det kostar att ha sjuka och mindre produktiva anställda. Jag tror inte det beror på bristande kunskap eller elakhet. Jag tror att det beror på våra känslor. Har man inte varit nära en utmattad fattar man inte hur lätt det kan ske och hur stor sak det är. Det är lätt att känna ”Det händer bara psykiskt svaga”, ”Det beror på att hen har problem hemma”, ”Om de inte inser det själva, hur ska jag kunna?”, ”Alla har väl ansvar för sitt eget mående?”, ”Ingen hos oss är för stressad”, ”Det är bara att vila och sen komma tillbaka”, osv.
Nu är jag inkonsekvent men som sagt, många som får utmattningssyndrom förstår inte alls vad som är på väg att ske. Men många som drabbas har ändå känt att det varit för mycket, för länge. Kanske även sökt hjälp inom vården, gått ner i tid, börjat säga nej till vissa saker. Vissa lyckas bromsa på egen hand med hjälp av dessa insatser. Men för många är det försent. Samhället finns inte där att möta upp detta innan kraschen. Försäkringskassan godkänner inte sjukskrivningar i förebyggande syfte, symtomen räcker inte. Människor omkring ställer inte mindre krav bara sådär. Du kan kanske inte förändra det du behöver utan psykologhjälp. Vilket du inte får om du inte är riktigt dålig. På så vis behöver du gå hela vägen in i väggen för att få hjälp. För även om du förändrar saker och ting innan du kraschar behövs det många och stora förändringar. Och det kräver beslutsamhet, mod och uthållighet. En stark självkänsla som säger att du förtjänar att må bra. Detta är ofta saker som inte finns där precis före en krasch.
Att hantera utmattning är på många vis paradoxalt och förstås olika för alla. Det är lätt för mig att utgå från min erfarenhet och även om jag nu mött många och ser många likheter är det också mycket som skiljer sig, både innan och efter diagnosen.
Detta är något jag tänker mycket på och nu vill jag be er vidga mitt perspektiv. Utmattad eller inte. Stressad eller inte. Kan du snälla svara på följande frågor till mig? Jag kommer säkert sammanställa och klura lite kring era svar. Om jag använder de utåt så tar jag bort era namn. Om jag inte får använda era svar så skriv det i mejlet till mig. Stort tack på förhand! Mejla mig maja@gronahuset.nu och svara på följande frågor:
- Hur ofta känner du dig riktigt avspänd och avslappnad?
- Har du mer stress än du vill i livet?
- Gör du något för att förändra stressen i ditt liv? Vad i så fall och räcker det?
- Upplever du att din arbetsgivare är medveten kring utmattning och att de gör något för att förebygga eller fånga upp? Har ni någon psykosocial arbetsmiljörond eller liknande?
- Känner du någon som drabbats av utmattning? I så fall, såg du att det var på väg att hända?
- Har du själv drabbats av utmattning? Kände du att det va på gång? Försökte du få hjälp innan? Försökte någon fånga upp dig innan?
Stort tack!
Varma hälsningar
Maja Öberg
Mindfulnessinstruktör och författare
Gröna Husets hemsida
Facebooksida
Skriv upp dig på nyhetsbrevet
Gratis mindfulnessövningar
Övning att göra i förskolan med barnen
Gröna Husets youtubekanal
Mindfulnesspodden