En liten flicka sitter i badet och funderar. Hon ser vattendropparna droppa från kranen, dropp, dropp, dropp. Ganska långsamt. Hon kan se en droppe byggas upp och hänga där en stund innan den till slut släpper taget. Dropp.
Medan det hänger en droppe där fastnar hon i tanken. Skulle det kunna vara så att i den där lilla, lilla droppen skulle det kunna finnas ett helt universum?
Tänk om det var så att det fanns en rymd där i, i den lilla, lilla vattendroppen, med stjärnor och planeter. Miljoner stjärnor och miljoner planeter. Tänk om det var så att i den lilla, lilla vattendroppen med en oändlig rymd även fanns en planet som liknade denna jord, som vi bor på, tänkte flickan. I så fall skulle det kunna finnas massa människor och djur på den planeten också, och kanske en måne, eller nej, tre månar, tänker hon. Vore det inte häftigt om de tre månarna hade olika färger? Och va uppe olika tider på dygnet? Varför inte, det vore kul! Och skogens träd skulle vara rosa, gula, turkosa och havet skulle lysa av regnbågsskimrande vatten. Kanske människorna och djuren va som vi, fast mycket snällare. Dom tog hand om varandra, hjälptes åt, lekte, hade kul. Tänk om det fanns en flicka, som jag, där, i ett hus, som såg ut som mitt hus, funderar hon vidare. Och lägger till att huset skulle ha pool och en skogsdunge att leka i. Åh nej, droppen droppade ner i badvattnet och försvann. Över på ett ögonblick, tänker flickan.
Tänk om vårt universum bara finns en så kort stund, eller om vattendroppen i själva verket hängde där jättelänge.
Det byggs upp en ny droppe. Kanske är det så att det i denna, lilla, lilla droppe finns ett till universum, ett annat. Det går inte att veta, det skulle kunna vara så, tänker flickan. Vore det så, så skulle det finnas dinosaurier där. Hon lyssnar noga efter om någon ryter där inne. Blommorna är nog stora som träd, bladen också. Är bergen också större då? Träd och blommor är enorma, topparna växer över bergen, bestämmer hon sig för. Hon tänker sig hur dinosaurierna åker pulka ner för de snöklädda bergen, härliga långa backar, men lätta att gå upp för när man är så stor. Droppen faller ner och blir ett med resten av vattnet. Simmar dinosaurierna i vattnet nu?
Det här va ju kul, hon kan hitta på vad hon vill! Nästa droppe som byggs upp är bara som en stor sjö, ett hav. Hela världen är bara vatten, precis som droppen. Där i bor de mest fantastiska vattendjur, även människor, eller ja, då blir dom ju som sjöjungfrur istället så dom kan simma riktigt smidigt. Solljuset gör vattnet skimrande i denna havsvärld, havsbotten är full med koraller och snäckor. Allt är så vackert. Fiskarna och de andra djuren är också vackra. Man kan höra ljuv musik från droppen. Det är en vacker, skimrande värld.
Hon lägger sig ner i vattnet igen, och undrar. Kan det vara så att någon annan tänkt fram den värld jag lever i? Vår värld är både vacker, rolig och stor. Men också lite hemsk. Vem har kommit på att det ska va så? Hon tänker så hon blir alldeles trött.
Ändå formar sig tankarna vidare. Min måne, mina stjärnor, rymden, allt ser så stort ut, hela jorden och hela universum, så stort att jag inte kan förstå, tänker hon. Det måste vara en jättestor jätte som tänkt ihop oss i så fall. Eller är vi små? Kanske vi bara är i en liten, liten droppe, för någon annan flicka, i ett annat badkar, i en annan värld. Det snurrar till i magen och tanken tar slut.
Vattnet har blivit kallt och pappan kommer in.
“Dags att komma upp”, säger han. Flickan kliver långsamt upp, torkar sig, klär på sig. Pappan undrar “Värst vad du är fundersam”.
Flickan ler lite, “Mm, det är så konstigt, varför ser vår värld ut just så här?”.
Pappan funderar lite, “Jaadu, vad tror du älskling? Varför är det just så här?”.
Flickan ser glad ut och svarar “Jo, för att det ska finnas något kul för alla! Du gillar ju att va i skogen, jag gillar att simma, lillebror älskar att cykla och farmor gillar sitt hus på landet, fröken gillar att vandra i fjällen. Hur skulle det va om det bara va likadant överallt?”.
Efter badet sätter sig flickan och ritar, hon ritar en stor vattendroppe som hennes värld finns i. Bredvid vattendroppen sitter en stor dinosaurie och stirrar in i droppen och i en pratbubbla skriver hon “Sen ska det vara en flicka som badar inomhus i ett badkar, åh vad jag önskar att det fanns badkar”.