Sista uppgiften i kursen var att skriva estradpoesi. Det är tydligen poesi som är skriven för att framföra den muntligt, inför publik. Jag har skrivit rätt lite poesi genom åren, men tycker mycket om det. Här valde jag svek som tema. Jag fick fin återkoppling från läraren och jag känner mig lite sugen att skriva mer poesi. Här är den:
EFTER SVEK
Hur kan jag veta. Om tilliten, finns. Förtjänar en plats.
Hur kan jag veta. Om tilliten, kan komma tillbaka. Finna en plats.
Hur kan jag veta. Om tilliten, är önskad. Är jag beredd att chansa igen.
Sveket va stort. Fallet högt. Sveket va djupt. I mitt djupaste djup.
Du svek mig.
Jag svek mig.
Jag trodde jag kunde. Lita på dig. Jag visste det.
Jag bedömde. Fel.
Hur kan jag veta. Om det är möjligt, att förhindra.
Hur lär jag mig. Att bedöma igen.
Kan jag det. Ens.
Går det.
Tillit till mig själv. Förtjänar jag den.
I mitt egna huvud har jag insyn. Vet att jag inte kan bedöma.
Men andra, jag kan aldrig veta om tillit förtjänas. Kanske är det just det som är tillit, att lita, utan att veta.
Kan jag istället ha tillit till livet? Att jag klarar hantera det som sker.
Vare sig det är svek. Utifrån eller inifrån.
Tillit till livet.
Till hoppet.
Universum.
Vad krävs på väg, ut ur tvivlen. Hur gör man? Jag är inte där.
Jag hittar inte hur.
Tiden får gå.
