Jag är inne i en period då jag mediterar lite mer än vanligt, eller snarare lite längre övningar än vanligt. Det ger mycket känner jag och jag fördjupar upplevelsen av mig själv. Här kommer jag beskriva lite om de senaste upplevelserna och insikterna. Inget nytt under solen, folk har beskrivit det på många olika sätt genom tiderna, här kommer mitt lilla bidrag.
När jag (jag kan lika gärna skriva vi eller man, men jag skriver jag genom hela, du får tänka det som du om du vill)… När jag mediterar riktar jag ofta min uppmärksamhet mot något som sker eller känns. Mitt andetag, kroppen, ljud, tankar, känslor eller något annat. Allt detta är ett innehåll av mitt liv just då. Ett innehåll av min upplevelse. Något jag kan tänka på, om eller uppleva genom att rikta min uppmärksamhet mot det. Det vi vanligtvis upplever som livet.
Jag kan också backa lite från detta innehåll. Inte rikta uppmärksamheten mot något innehåll. Var är jag då? Vad är jag då? Ja, jag upplever fortfarande innehållet, men lite på distans. Jag vet att det finns där, men jag utforskar det inte. Jag låter det finnas där men jag är kvar i fältet av öppen medvetenhet. Man kan kalla det fält, men egentligen är det liksom obeskrivbart. För mig har det inget slut, men det är starkare omkring mig. För mig.
Jag vill fortsätta denna tanke vidare, men gör inte det här och nu. Hur mitt fält (medvetande) går in i andras osv, hur vi kan få förnimmelser av varandra, saker som sker osv. Det är på detta plan tänker jag mig. Okej, jag skulle inte gå vidare i den tanken. Släpp den. Just nu.
I alla fall… I den öppna medvetenheten tillåter jag som sagt att allt får vara som det är och dömer inte. Gällande detta trillade det ner en insikt för mig idag, här kommer den.
När jag är på en rörig plats blir jag stressad, det blir för mycket för min hjärna att ta in. Ljud, människor, färger, rörelser, ansiktsuttryck, känslor, tankar och så vidare. Min hjärna bearbetar, sorterar och värderar. Men om jag är i öppen medvetenhet så sker inte det. Min hjärna vilar och min bakgrund, mitt fält eller min öppna medvetenhet märker och vet att allt detta finns, men mer än så är det inte. De bara är så, just den stunden. Jag tänker att det kan vara så att vara upplyst?! Att man är i den medvetenheten hela tiden. Förstås känner man ändå känslor och kan tänka osv, men man tar bort mycket av det jobbiga genom att ta bort värderandet och viljan att det ska vara annorlunda.
Ja, det är bland annat det vi övar på i mindfulness, för att lite oftare och oftare kunna känna den där bakgrunden i vardagen. Ibland går det, ibland inte. Men går det just nu?
Varma hälsningar
Maja Öberg
Mindfulnessinstruktör och författare
Gröna Husets hemsida
Facebooksida
Skriv upp dig på nyhetsbrevet
Gratis mindfulnessövningar
Övning att göra i förskolan med barnen
Gröna Husets youtubekanal
Mindfulnesspodden