Jag är inte en människa som ser inre bilder. Jag mer känner saker och ting i mitt inre. Jag bara vet. Jag får till mig ord och meningar. Jag känner känslor. Tydligt. När jag blundar är det svart. Oftast. Ibland kan det skifta i lite olika nyanser, men oftast inte. Men ändå har jag en inre värld. Om jag med mina ögon tittar på fruktfatet på bordet och sedan blundar så vet jag hur det ser ut, även om jag inte ser det i mitt inre. På så vis kan jag veta andra saker, det är ofta så jag får till mig något. Även orden och meningarna kommer till mig på samma sätt. Är det så andra ser för sitt inre? Att de bara vet. Jag har alltid tänkt att de verkligen ser det framför sig i sitt inre. Hur är det för dig? Hur ser din inre värld ut?
Kan du stanna länge på en och samma plats och utforska den? Eller hoppar du mycket mellan olika platser i ditt inre? Styrs du mycket utifrån eller inifrån?
När man leder eller för den delen deltar i en mindfulnesskurs blir det uppenbart att våra inre världar är så olika. Jag blir nyfiken. Hur ser din ut? Berätta gärna!
Varma hälsningar
Maja