Det är nog en av de vanligaste frågorna jag får.
Det enkla svaret är nej. De gillar det inte. När jag föreslår att vi ska öva skrattar de mest eller vill göra något annat. Helt okej för mig. Men när jag själv övar vill de ibland vara med. Inte så ofta, men det händer.
Däremot upplever jag de som närvarande ändå. Jag tror min närvaro och mitt mindfulnessövande påverkar de väldigt mycket. Både direkt för att jag själv mår bättre men även indirekt eftersom jag ser och njuter av det lilla i vardagen så upptäcker de också det genom mig. Förresten är det lika ofta de som ser det först.
Jag märker det på fler sätt som att jag ibland får ett mms av min stora tjej när hon fotat en vacker blomma på vägen hem från skolan. Eller när min lilla utbrister hur vacker himlen är ibland.
Den dag mina barn blir äldre och kanske stressade så vet de och har sett på nära håll ett sätt att hantera det vilket gör det lättare för de att prova om mindfulness är något för de då.
Men mitt mindfulnessövande som hjälpt mig så mycket gällande acceptans, att inte döma, tillit, tålamod, nyfikenhet och andra härliga kvalitéer gör mitt liv med barnen så mycket enklare och härligare än innan. Då får även de möjlighet att utveckla dessa kvalitéer. Jag har också lättare att guida barnen genom sorg och knepigheter. Att vi tillsammans vågar vara i och känna alla känslor. Utforska de, känna de i kropp och själ. Låta de finnas, förändras och komma nya. Allt detta glädjer mig enormt!
(Förresten lär jag mig minst lika mycket av mina barn som de lär av mig, men det är en annan historia.)
Såhär lät det när ett av mina barn skulle guida mig och syrran i en meditation. Underbart tycker jag!
Allt gott till dig i denna höstvecka. Ta hand om dig!
Varma hälsningar
Maja
Diplomerad mindfulnessinstruktör och författare som brinner för att hjälpa barn och vuxna till mer balans i livet genom mindfulness.