Det har nu gått drygt ett år och det ger lite skön distans till den där dagen då jag gick in i väggen och några dagar senare fick diagnosen utmattningssyndrom.
Före det snurrade jag runt i en stress-karusell, som många av oss med barn, hus och jobb gör. Jag hade höga krav på mig själv både på jobbet, som mamma och livet i stort och gjorde som så många andra: Jag bara körde på. Jag kände till risken för utmattningssyndrom, men jag trodde att jag hade kontroll.
I början av sjukskrivningen blev mina stressymptom fler och fler. Värre och värre. Det var som att det äntligen fanns utrymme för kroppen att släppa fram allt som funnits där under. Jag fick dåligt minne, svårt att höra/lyssna, svårt att föra samtal, enormt trött, inget tålamod, väldigt neutral i mina känslor, långsam i mina tankar, enormt rastlös, mm. I början kunde jag inte sitta stilla i fem minuter. Jag började sy kaniner. Inte en eller två utan många. Och virka så jag fick ont i axeln. Jag behövde göra något hela tiden (det beror på att nervsystemet så länge gått på högvarv så det går inte att ta det lugnt).
Jag fick långsamt träna upp mitt nervsystem att kunna fungera långsamt igen. Det är läskigt hur nervsystemet och hjärnan påverkas av utmattning. Det blir fysiska skador som tar många månader (ibland år) att läka och bygga upp igen. Jag är inte klar än.
Jag fick träffa en psykolog på Previa som kan utmattningssyndrom och jobbrelaterad stress och då började pusselbitarna falla på plats och insikterna kom en efter en. Jag fick förståelse för sjukdomen och läkningen av den. Men även mitt i rehabiliteringen och med rätt vård kunde jag inte begripa hur jag skulle kunna bli frisk av att vila. Men enda uppgift var att göra mindre saker och göra de långsammare. Det kan låta enkelt, men det var det inte. Jag fick försöka lita på psykologen när hon sa att jag kommer bli bättre även om jag inte kunde förstå hur. Det va mycket frustration, rädsla och oro.
Vägen tillbaka som bland annat inneburit mycket vila, mindfulness, meditation och tid i naturen har gett mig insikt om att dessa verktyg hade kunnat förebygga utmattningssyndrom om jag hade lärt mig de innan det gått så långt. Till exempel hjälper mindfulness genom att man lär sig lyssna på sin kropp och därmed upptäcker stressen som eventuellt finns. Tiden i naturen lugnar och läker kroppen och sinnet. Fysisk träning hjälper också kroppen att hantera stress. Om man får in dessa saker i sitt liv idag får nervsystemet, hjärnan och hela du mer balans i vardagen och det är större chans att du inte blir sjuk av stressen.
Så om du vill förebygga utmattningssyndrom så är det vila/återhämtning, träning och tid i naturen som gäller. Helst varje dag. Vi behöver den balansen mot alla aktiviteter och den stress vi har i våra liv. Tänk på att du på jobbet inte ska behöva ha det hektiskt hela tiden. Tid av återhämtning även på arbetstid är en rättighet du har.
För mig har vägen tillbaka har varit utmanande och utvecklande. Idag mår jag mycket bättre men är inte helt återställd. Helt återställd blir jag troligen inte heller, en viss hjärntrötthet som liknar den man får av stroke finns ofta kvar resten av livet.
Jag uppmanar dig att ta väl hand om dig. Om du har stressymptom, ta de på allvar! Om du tycker att du inte har tid att lägga in återhämtning idag så kommer din kropp se till att du får det i framtiden genom utmattningssyndrom. Då har du inget val.
Men jag vill inte trycka upp detta i ansiktet på er alla, jag vet att de flesta av er inte kommer att drabbas av utmattning. Men talar detta till dig, fundera gärna på det en stund. Och om du är på väg mot utmattning kanske du inte ens har klarat eller hunnit läsa hela detta mejl.
Och du, vill du prova på mindfulness? Hemma och på kort tid, men ändå uppleva mindfulness och vad det kan få för goda effekter hos dig? Hoppa på min E-kurs ”Smaka på mindfulness” som börjar den 29 augusti. 100 kronor rabatt om du anmäler dig före den 21 augusti.
Läs mer här: https://gronahuset.nu/behall-lugnet-fran-semestern-vardagen-och-hosten/
Varma hälsningar
Maja
Diplomerad mindfulnessinstruktör